Kalmar Ångkvarns historia börjar 1847 då ett konsortium av fyra kalmarföretagare, startade en ångkvarn i en äldre byggnad i kvarteret. Imperiebyggaren Johan Jeansson tog senare över och utvidgade rörelsen till att omfatta nya byggnader i hela kvarteret. Vid hans död 1896 var Kalmar ångkvarn Skandinaviens största privatägda
kvarn. Sonen John fortsatte sedan expansionen. 1898 lät han bygga Sveriges första riskvarn och importerade ris från det exotiska Burma. Bland de många produkter kan
nämnas Kalmar vapen, Victoria walsmjöl, Kalmar rågsikt, Kalmar hushållsris och Svea havregryn. Glansperioden varade fram till början av 1950-talet. Ändrade kostvanor och ökad konkurrens ledde till nedläggning 1957.
1981 köpte Kalmar kommun hela kvarnkvarteret som rustades upp och byggdes om till Kalmarsalen, (silon), länsmuseum (kvarnbyggnaden) och socialförvaltning (riskvarnen). Inflyttningarna kunde ske i slutet av 1980-talet.
Länsmuseibyggnaden
Den nuvarande länsmuseibyggnaden uppfördes 1932 i fem våningar för Kalmar Ångkvarn som spannmålsmagasin. Stadsarkitekten J Fred Olson ritade byggnaden 1930 -31 med krenelering och allt. När en brand 1935 förstörde den ursprungliga kvarnen i den äldsta delen av kvarteret i nordväst, flyttade man istället över kvarnmaskineriet hit, efter att ha byggt på huset med en våning till det utseende det har idag. Den förra kvarnbyggnaden fick i stället bli magasin. Efter kvarnrörelsens nedläggning fick byggnaden förfalla tills Kalmar kommun tog över ägarskapet 1981. Tillsammans med landstinget finansierade man en upprustning och ombyggnad av den tidigare kvarnbyggnaden för länsmuseet, som kunde öppna i nya lokaler i juni 1987.
