Stjärngossar och stjärngosseupptåg

Den äldsta uppgiften om ett dramatiskt stjärngossespel i Sverige härrör från Västervik 1677. I en skrivelse den 19 januari till domkapitlet i Linköping från rektorn i skolan i Västervik Petrus Wijkman omtalar denne att några barn ”gått grassatim med stjärnan”. Barnen hade vandrat omkring i husen där de uppfört Kristi födelses historia. En av de agerande var klockarens pojke, 12 eller 13 år gammal. Rektorn menade visserligen natt dylikt ”gått grassatim” d. v. s. fört stoj och oväsen och använt de hopsamlade pengarna i en dryckesstuga med spel och dans. Att händelsen i Västervik inte var unik visar ett kyrkolagsförslag av Strängnäsbiskopen Emporagrius på 1600-talet i vilket denna yrkar på förbud mot kringlöpande om julen med barnet Jesus och om trettondedagen med tre konungar och stjärna och sång 21. I uppteckningarna från senare tid är endast Västervik representerat bland Smålandsstäderna. I sina barndomsminnen från vintrar i Västervik 1856-58 skriver Ellen Key: ”Vid trettondagshelgen tjusades vi av ’kinkenjesarna’, de utklädda gossar, som med träsvärd och sotade ansikten sågo mycket grymma ut, medan de agerade och sjöngo om barnamordet i Betlehem”. I ett par senare uppteckningar omtalas att traditionen fortlevde till 1880- Dessförinnan var det brukligt att 6-7 pojkar klädde ut sig till ’kinkenjesare’. De hade vita, fotsida skjortor över kläderna och Judas med pungen var sotad i ansiktet. Han liksom övriga bar en hög pappershuva på huvudet. Kinkenjeserna kom om kvällen när det var mörkt och började sin kringgång ett par dagar före jul och höll på till tjugondag Knut. När det kommit in sjöng de: ”Goder afton härinne både kvinna och man, Husbönder och matmödrar, som vaka här ännu.” Ibland blev de så grundligt trakterade att de inte kunde gå. Seden var vid denna tiden i upplösningsstadiet. Stjärngossarnas trettondagsupptåg kontamineras i Småland med allehanda andra julupptåg, så att helhetsintrycket blir synnerligen brokigt. Text: Nils-Arvid Bringeus