Den ”rätta järnmästaren” – plats vid Brunnskärret i Skåningsmåla

I Kalmar läns skogsbygder ligger ett av Europas mest omfattande områden med fynd efter medeltida järnhantering. Här finns över tusen slaggvarp bevarade och de bär vittne om en järnproduktion, som omfattat tusentals ton järn och som exporterats via Kalmar och mindre hamnar längs Kalmarkusten redan under 1100-talet. På 1200-talet talades det om Calmarejärn i hamnarna runt Östersjön som t ex Flensburg och Gdansk.

En av dessa järnframställningsplatser är nämnd redan 1667 som platsen för den ”retta” järnmästaren. Platsen har undersökts vid flera tillfällen. Här finns mycket stora slaggvarp, som tyder på en omfattande järnhantering. Arkeologerna har påträffat spår efter alla processteg från myrmalmen till färdigt järn för kund och export som Calmarejärn. Myrmalmen i Brunnskärret, rostningsplatser vid blästerugnarna, ugnsbottnar och slaggvarp efter järnframställningen, fällstenar för att slaggrensa järnklumparna och slutligen en smedja för att färdigställa järnklimparna till kunderna. Det var i smedjan som tången påträffades tillsammans med fyra klimpjärn, som kan ha varit slutprodukten – Calmarejärn.

Det är sällsynt att en arkeologisk undersökning kan bekräfta äldre uppgifter från 1600-talet och tidigare. I texten från 1667 nämns ”huar wthi äro fundne Tänger hambrar och annat sådant, finnes och ännu wnderstundom stora Jernstycken… Och således förmehnas der fordom warit Jernbruuk”. Platsen vid Brunnskärret kan nog närmast beskrivas som ett litet järnbruk och uppgiften om att man tidigare funnit hamrar, tänger och järnstycken får man väl säga bekräftats. Så återstår frågan vem var rätta JernMästaren?

Utdrag ur dokument från 1667

En av de äldsta beskrivningarna av historisk järnhantering i Sverige var i samband med ”Rannsakningar efter antikviteter” på 1600-talet. I rapporten från Åby socken i Norra Möre 1667 talas det om sinnerskutor, som är den dialektala formen för slaggvarp:

Antiquiteter ifrån Åby Finnes inga, der om någon weet göra någon berättelse, wndantagandess i Skougzbygden, åthskillighe höghar med sinderskutor eller Smidieslagg, Somblige store som laghom huus, Somblighe mindre, huar wthi äro fundne Tänger hambrar och annat sådant, finnes och ännu wnderstundom stora Jernstycken, der af göras bilder. Och således förmehnas der fordom warit Jernbruuk. Serdeles berättas rätta JerMästaren, huilken skall hafua kunnat med med store tractamenter wppehålla i någre dagher, konungen och hela hans hoff, hafua bodt widh ett kärr, kallas Brunnsskiärr, icke longt ifrån Capellet, huarest och finnes till wedermähle, en Öfuermåttom stoor Sinderhögh, och synes ännu, tå Solen skin, nedre wthi wattnet, lijka som Jern (Stahre 1992:166).

Nicholas Nilsson och Gert Magnusson
Antikvarier

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

Sidan uppdaterades 15 augusti 2017 klockan 16.02

Fagerhult

Tack för besöket!

Hittade du inte det du letade efter? Här kan du söka på hemsidan och i museets samlingar