Smålandsdragon 1808 – en sällsynt uniformsbild

Det handkolorerade planschverket ”Specimens of Military Uni­form adopted in the Royal Army of Sweden” utgavs i London 1808.

Denna plansch ur verket förvärvades av Kalmar läns muse­um i början av 1960-talet, och återger enligt texten Smålands lätta dragonregemente, en sammanblandning av de rätta benämningarna Smålands lätta dragoner, från år 1801, och Smålands dragon­rege­mente, 1806-1822.

Den dominerande figuren är representativ för tidens uniforms­raseri. Sedan man strax efter Gustav III:s död avskaffat den av honom införda militäruniformen efter nationella dräktens snitt, vidtog en period av tätt utfärdade, hastigt växlande bestämmelser beträffande uniformerna.

En hel del av förändringarna stannade på papperet. År 1799 finner vi smålänningarna skrudade i en uniform som delvis överens­stämmer med vidstående bild: en mörkblå kort jacka med gul krage och gula ärmuppslag samt bröstinfattning av gult band och tre rader knappar. Till detta bars långbyxor av sämskat bockskinn samt svarta stövlar. Bestämmelsen gällde också halsdukarna vilka skulle vara svarta och vita. Midjeskärpet för regementet skulle utgöras av ett knutskärp av blått och gult ullgarn. Regementet bar till detta hög hatt.

Huvudbonaden på bilden är av ett helt annat slag. Det rör sig om en dragonmössa från 1805, då avtal träffades om leverans av 600 dragonmössor med vita plymer, vilka skulle ersätta de då i bruk varande "Hattar med prydnader".

Andra detaljer som tillkom i början av 1800-talet gäller polisonger och mustascher. Redan 1802 stadgades det att manskapet i armén skulle anlägga polisonger av den typ som återfinns på bilden. Ifråga om mustascherna gällde att de skulle "afklippas vid mund­vikarna och svärtas".

Sammantaget får vi här ett riktigt återgivet utseende på en menig smålandsdragon år 1808. Beväpningen består av en husarsabel modell 1759-1791. Och i denna mundering bar det sedan ut i storkriget på europeiska kontinenten. Där konfronterades de sven­ska trupperna med tidens verkliga experter när det gällde att komponera uniformer. Den kanske främste var krögarsonen Joachim Murat från Gascogne som bland annat blev kung av Neapel och svåger med Napoleon. Bland sina många titlar kunde Murat också räkna in att han var storhertig av Berg och Cleve. Han besökte näppeligen orten men dess färger var guld, vitt och amaranterrött. Kort sagt utgjorde dessa färger ett ypperligt underlag för uniformskomponerande ansåg Murat.

När den ytterst blodiga drabbningen vid Eylau höll på att gå över styr för Napoleon kommenderades kavalleriet under Murat fram. Napoleon sa "Vill ni låta dessa människor uppsluka oss?" Det var allt som liknade order som Murat mottog. Han radade upp det franska kavalleriet vilket omfattade 90 skvadroner klädda i alla möjliga färgsprakande kreationer. Huvuddelen skapade av Murat. För en gångs skull galopperade alla fram samtidigt över de snöslaskiga åkrarna. I spetsen framför de 90 skvadronerna red Joachim Murat själv med ett leopardskinn över sadeln, guld­broderier över den vita och röda uniformen à la Berg och Cleve. Hattens strutsfjädrar vajade i snögloppen. När träffningen var av­slu­tad låg uppemot 25 000 franska soldater kvar på slag­fältet.

För att återvända till det svenska huvudspåret. En del av de bort­ridande smålandsdragonerna skulle aldrig mer återse sin hembygd utan blev för evigt borta i främmande land. Andra skulle inte ha den småländska jorden under fötterna igen förrän sensommaren 1814. En och annan kunde likt Lod i Fänrik Ståls sägner fästa silvermedaljen för Tapperhet i Fält på jackan. Ibland var medalje­randet också förknippat med något mera handfast, nämligen en pension. Den på bilden återgivna uniformen bars fram till 1822 då Smålands dragonregemente blev husarregemente och i samband därmed erhöll en uniform av helt annat utseende.

Peter Danielsson
​​​​​​​
Antikvarie

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

Sidan uppdaterades 16 augusti 2017 klockan 13.46

Nybro

Tack för besöket!

Hittade du inte det du letade efter? Här kan du söka på hemsidan och i museets samlingar