Fastlagen

    Paraboltevens program påminner om att det är karnevalstid både i Sydeuropa och Latinamerika. Hos oss ter den sig åtskilligt blekare, men vi har likväl spår av ett festmönster där vardagens ordning ställes på huvudet. Under medeltiden, tog de maktlösa makten och gjorde narr av de mäktiga under några dagar före fastan: fastlagssöndag, fastlagsmåndag och fastlandstisdag. Fastlagssöndagen kallades på sina håll även fläskasöndag, vilket visar att det var en frossaredag. Måndagen som i Tyskland kallades Rosenmontag hette i Skåne bullamåndag, eftersom man då bjöd varandra på bullar, föregångare till våra dagars fastlagsbullar. Fastlagstidsdagen kallades i nordöstra Skåne och sydvästra Småland för ”stenkaketisdag”, medan den i nordvästra Skåne och i Halland gick under namnet ”pannkaketisdag”.

    På de småländska järnbruken tillverkades särskilda stenkakejärn, liknande stekjärn men utan kanter, men namnet sammanhänger med att kakorna ursprungligen gräddades på upphettade stenar. Stenkakorna motsvarar senare tiders jästpannkakor. De bakades i hela Skåne, Blekinge, men också i Småland ehuru de var mindre vanliga i Kalmar län och på Öland (Bringéus, 1966). Här åt man i stället kroppkakor, ursprungligen bakade av vetemjöl, senare potatis, med ett inkråm av fläsk eller i östra Blekinge även ål. Detta avslöjar att kroppkakorna i likhet med stenkakor och pannkakor hörde till festmaten före fastan. De regionala festbruken markerades inte minst av organisationer utanför de egna hemtrakterna, där de blev långt maffigare än i hembygden. Sedermera riksantikvarien Hans Hildebrand skriver i ett brev 1861 till sin far från Uppsala att ”fettisdag kommer kanhända nationen tillsamman för att äta kroppkakor och hetvägg”1. Kalmariterna i Lund samlades sedan 1897 på fettisdagen för att fira nationens kroppkakefest, som var utformad efter förebild från ordensväsendet. Graderna markeras genom svarvade kroppkakor i olika storlek som bärs i ordensband av skiftande färg.

    Vid festen 1927 tjänstgjorde docenten Carl Wilhelm von Sydow som storkakmästare för första gången och han har lämnat tydliga spår efter sig genom kroppkakehistorien, då han satte en stor mängd berättelser och sånger till kroppkakans ära på pränt. Han hade dessutom en god sångröst och gav prov på hur några av världens namnkunniga kompositörer tävlat om, att besjunga kroppkakan. Richard Wagners kroppkakshymn använde han vid invigningen av dem som bakade kakan, d v s fruar och fästmör” .