Marie bebådelse

    Den 25 mars har firats i kristna länder sedan 600-talet och kallas Marie bebådelsedag och syftar på bebådelsen, det under som ärkeängeln Gabriel förmedlade till jungfru Maria, då han uppenbarade sig för henne och berättade att hon skulle föda Guds son nio månader senare. Det var en röd dag i almanackan fram till 1953. Då den avskaffades flyttades det kyrkliga firandet av Jungfru Marie bebådelsedag till den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars. Det folkliga firandet av Vårfrudagen infaller dock den 25 mars

    1. John Granlund konstaterar i artikeln Barfotaspringning på Gregorius och i samband med Marie Bebådelsedag i Saga och sed, 1960 att vissa seder nästan har en nästan global utbredning, medan andra är så begränsade att det kan vara fråga om en intern utveckling. 

    2. En sådan är att gå barfota på Marie Bebådelsedags afton, vilket skall ha varit förekommande i Bohuslän, vid Värmlandsgränsen, i Småland, Blekinge och på Öland. Enligt Granlund finns det inte några utomnordiska paralleller. Det var vanligt att springa barfota på en av tre platser på aftonen, runt huset-gårdsplanen, runt fähuset-gödselstacken eller på egna och andra ägor, en eller tre gånger i följd. Syftet var att bevara ens fötter friska under året, d v s att undvika att få sprickor, bölder, värk eller ormbett sommartid, då det var vanligt att folk gick barfota. Ett annat skäl var för att få god skörd. Att folk valde just Marie Bebådelsedag hade troligtvis att göra med att om en vårrit utfördes just den dagen så skulle det resultat folk ville få uppnås. 

    3. Seden sägs härstamma från medeltiden under den katolska tiden. Då var det en botrit att gå runt kyrkan eller kyrkogården barfota. Mässan den dagen skulle handla om Vår fru, att hon skulle be sin son att han måtte vända sin vrede från det arma landet för vår ödmjukhets skull. Den som föreskriver denna procession är Magnus Eriksson, år 1349 i ett brev från Lödöse eftersom böldpesten skrämde folk. Under den katolska tiden var det vanligt med processioner bland annat på samtliga Mariadagar. Barnen imiterade de vuxna och med tiden övergick den medeltida processionen till att bli en lek för barn. Vårfrudagen Namnet Vårfrudagen är också en hänvisning till jungfru Maria. Då förekom diverse upptåg när folk skulle gå till sängs. Det var vanligt att gömma ett horn eller ett nystan i sängen hos den som hade svårt för att krypa till säng Den som råkade ut för detta kallades hornars. ”Man lade på skoj ett kohorn i sängen för någon. Jag hade två systrar och de hade hornet mellan sig i sängen när de vaknade. Det har pojkar lagt dit. Sen blev det en stor tvist, om vilken av flickorna det som egentligen hade haft hornet hos sig.” (Vaktmästare, E Olsson, Kalmar, 1930)