Påsken

    Ordet påsk kommer av det gammaltestamentliga pesach eller passah, som betyder ”gå skonande förbi” 3. Den var från början en judisk högtid som firades med osyrat bröd och offerlamm, varvid lammets blod ströks runt dörrarna hos israeliternas hem, när mordängeln skulle döda alla förstfödda barn skonades hemmen med de blodbestänka dörrarna 4. Den kristna påsken firas till minne av Jesu liv, död och uppståndelse och är en rörlig högtid som äger rum söndagen näst efter första fullmånen efter vårdagjämningen, d. v. s. mellan den 22 mars och 25 april.

    PÅSKVECKAN - SISTA VECKAN I FASTAN

    Den sista veckan i fastan kallas ’stilla veckan’ eller dymbelveckan. Den har fått sitt namn efter den träkläpp (dymbil) som ersatte kyrkklockans vanliga metallkläpp under påskveckan för att den inte skulle ge ifrån sig lika mycket ljud som vanligt när den användes 5. Dymmel är beteckning för dagarna från onsdagen i påskveckan till och med påskafton. Då skulle det råda påskfrid. Inget arbete skulle utföras, särskilt inte sådant som gick runt, d. v. s. kvarnhjul, spinnrockar och garnvindor skulle vara stilla. Redskapen skulle också ställas undan. ”Dymmelonsdag skall veden vara upphuggen, annars kommer dymmeln i den och då blir den seg och svår att hugga. En gammal sed är att göra dymmelonsdagsknippen. Man gör då en ugnskvast, raka och brödspade, dessa sammanbindas med ett snöre. Knippan fäster man sedan medelst en böjd knappnål på ryggen på varandra. Detta bruk förekommer ännu” (M. 908, 1921, Folklivsarkivet i Lund). Stilla veckan inleds med palmsöndagen. Det var då Jesus gjorde sitt intåg i Jerusalem och hans väg ströddes med palmkvistar. I katolska länder äger processioner rum denna dag och människor som deltagit i dem har med sig en palmkvist hem 6. I Sverige använde man sälg eller vide istället för palmblad. Dessa togs in i god tid innan palmsöndagen för att de skulle hinna slå ut. Denna sed finns fortfarande kvar. Onsdagen går under benämningen dymmelonsdag, klockons dag eller strutonsdag 7. I det gamla bondesamhället fanns en tro att inget arbete eller någon aktivitet skulle utföras som resulterade i buller från klockan 10 på förmiddagen. Före klockan 12 skulle alla spinnrockar vara undansatta. Man skulle inte heller låna eld från någon som det gick att trolla med 8. Fram till 1772 var häxornas resor till Blåkulla mer förknippade med dymmelonsdagen än skärtorsdagen. Dymmelonsdagen var då en helgdagsafton och skärtorsdagen en helgdag, vilket upphörde det året. Det har därefter blivit en dags förskjutning av denna folksed till skärtorsdagen istället. På dymmelonsdagskvällen stängdes spjället, dels för att förhindra att någon trollpacka skulle kunna trilla ned genom skorstenen, dels för att hon inte skulle ta någon med sig på färden till Blåkulla. Enligt folktron fanns en föreställning att trollpackorna satte sig på skorstenskransen. Det gällde då att mota bort dem genom att tända på en gammal skosula av näver, svavel, tjära, och svinhår så att det rök ordentligt innan spjället sköts upp. I en uppteckning i Folklivsarkivet i Lund M. 872 från Vissefjärda och Gullabo 1921 står a propos häxors resor till Blåkulla dymmelsondagen. ”Man satte fram ugnskvast och raka för att häxorna skulle ha dem till att åka till Blåkulla på. Med utropet ”Här upp och här ut” satte de sig grensle över kvasten och foro upp genom skorstenen. Det var på askonsdag (dymmelonsdag).

    På många ställen i Södra Möre har man för sig att Blåkulla ligger på ön Jungfrun i Kalmarsund. I Blåkulla satt häxorna till bords med fan, men de måste vara hemma igen före solens uppgång. En skräddare som låg vaken en natt i ett hus, där han fått nattlogi, såg hur en käring satte sig på kvasten och ropade ”här upp och här ut ”. Han tyckte att de såg så lätt ut, så han fick lust att följa efter. Han satte sig grensle över en kvast, men sade istället, ”här upp och här ner”, följden blev att han for upp och ned i skorstenen utan att kunna stanna. När häxorna flög omkring uppe i luften skreko de ”sönnet i da o helt i morron”. Skärtorsdagen har fått sitt namn från verbet skära som betyder rena. Den var den dagen då Jesu tvådde lärjungarnas fötter och instiftade nattvarden 9. Efter 1772 ansågs således påskkärringarna vara ute på resa till Blåkulla på skärtorsdagen istället för dymmelonsdagen. Under skärtorsdagen var vissa arbeten förbjudna att utföras i tron att de skulle öka på Jesu lidanden. Fredagen, långfredag, stilla dagen, piskaredagen, långa eller svarta fredagen firas till minne av Jesu lidande och död på korset 10. Det är en sorgens dag. Förr klädde sig folk i svarta kläder för att visa sorg. Det förekom att flaggan hissades på halv stång. Tidigare var det otänkbart att nöjeslokaler eller biografer skulle vara öppna. Förbudet mot anordnandet av offentliga nöjestillställningar upphävdes så sent som år 1969 11. Under den katolska tiden var långfredagen en arbetsfri dag.

    Det har funnits en folklig sed den dagen som kallas långfredagsrisningen då bl. a husbondefolket risade tjänarna på morgonen med björkris. (Långfredagen kallas även Piskaredagen). Tanken var att de som risades skulle vara lydiga resten av året. Att förorsaka smärta påminde om Jesu lidande. Det benämnes även påsskräckia 12. Lördagen, påskafton, kallas också påsklördag, stäcku, stum eller steckade lördag, piskelördag och skittellördag 13. I uppteckningen M.872 har meddelaren skrivit. ”På påsklördag gjorde käringar som hade förmågan att trolla sig ”mjölkharar” av brända stickor och silverhänklar, som legat på dyngan. Sedan satte de hemkvarnen bredvid den och malde avigt, under det de sade ”ta liv”. Hon fick då liv och sprang omkring och sög ur mjölk från grannarnas kor. En knalle som legat bakom en gärdesgård och sett hur en gumma försökte få liv i en mjölkhare, ropade för guds skull ta inte liv, haren fick då inte liv hur gumman än malde. På påsklördag ställde sig käringen ute på dyngen och kärnade i en tom kärna för att få ”smörlycka” under året. Det har funnits en folklig föreställning som sa att om någon var tidigt uppe på påskdagen kunde denne få se solen dansa och snurra. Därför gick ungdomarna ut och tittade på solen genom svärtat glas. Anledningen till att solen dansade var glädjen över att Kristus var uppstånden 14. Det har blivit allt mer vanligt att återinföra en medeltida ceremoni som gick ut på att tända ett stort påskljus som sedan brinner under gudstjänsterna fram till Kristi Himmelsfärdsdag. Påskljusen tändes kl. 12 vid midnatt 15.

    I folktron var det en lömsk dag, eftersom det utövades trolldom då. I en uppteckning efter Hubert Velander, Berga station 1932, i Manne Hofréns excerptsamling i Kalmar läns museums arkiv, kan man läsa om en gumma i Kråksmåla som hade skrock för sig på påskmorgon. ”Hon gick till tre grannar och tog tre spån från deras vedbackar utan att dessa visste något förstås. Dem knöt hon ihop i ett knyte och kastade in i sig egen spis så att de brann opp. Sedan så red hon naken på ett kvastskaft motsols runt gödselstacken och läste: ’All mjölk till mig, ingen till grannen’.” I det gamla bondesamhället var folk försiktiga med vad de gjorde denna dag. Det var också den dag då folk skrev påskbrev som de gav bort till vänner och bekanta 16. Barnen klädde ut sig till påskkärringar och bar käpp, kvast och kaffepanna. Söndagen, påskdagen, är en glädjens dag, men med en allvarlig prägel. Den firas till minne av Jesu uppståndelse. ”Påskdagsmorgonen skall man kunna se huru solen dansar upp över horisonten” 17. Måndagen, annandag påsk symboliserar de första mötena med den uppståndne Jesus.