30 oktober 2012

Gladhammars gruvor. Särskild arkeologisk undersökning 2010.

Efterbehandlingsåtgärder av Gladhammars gruvor är en radikal miljöåtgärd som syftar till att minska läckaget av hälsofarliga tungmetaller i sjöar och vattendrag. En negativ konsekvens blir tyvärr att även en tusenårig gruvhistoria och spåren efter många generationer människors verk till stora delar försvinner! I kraft av det lagstadgade skydd som gruv- och hyttområden åtnjuter har arkeologin dragits in i detta drama för att utreda och kompensera för den kulturhistoriska förlusten. Som en sista ödesmättad länk i kedjan av arkeologiska insatser utfördes en särskild arkeologisk undersökning 2010. Den första länken var en inledande utredning av gruv- och hyttområdenas kunskapspotential och kulturhistoriska värde 2004. Utredningen ledde vidare till en förundersökning 2009 som påvisade en mångfald av lämningar och gruvans stora tidsdjup. Komplexiteten och gruvlämningarnas goda bevarandegrad i Gladhammar förvånade oss undersökare och ger anledning att förmoda att Sveriges tusentals övergivna gruvor ruvar på en skatt av obrutna kunskapsresurser, en skatt som hitintills i påfallande begränsad utsträckning varit föremål för arkeologiska undersökningar i landet. I gruvhålen, varpen och i de angränsande sjöarnas och våtmarkernas sediment ligger det oskrivna arkivet, ett arkiv som i stor utsträckning kompletterar de skriftliga källorna och vad gäller medeltiden och tiden dessförinnan i stort sett är det enda källmaterialet. För att fördjupa kunskapen om den historiska gruvan inför saneringen, beslutade Länsstyrelsen i Kalmar om en särskild undersökning 2010. Denna omfattade den centrala och mest ålderdomliga delen av Holländarefältet, ett mindre område i Sohlbergsfältet och en begränsad yta i hyttområdet vid Torsfallsån. Fokus låg på gruvans start och äldre verksamhet fram till 1600-talet, men också allmänt på tekniker och processer. Liksom vid förundersökningen utfördes den särskilda undersökningen som ett samarbetsprojekt mellan Kalmar Läns Museum, Dalarnas museum och Västerviks Museum. Undersökningens tvärvetenskapliga inriktning förutsatte dessutom ett nära samarbete med Geoarkeologiskt laboratorium GAL vid Avdelningen för arkeologiska undersökningar på Riksantikvarieämbetet, Institutionen för skogens ekologi och skötsel på Skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå samt Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet. Rapporten redovisar undersökningens målsättningar, metoder, utföranden och resultat. Jämförelser med andra bergverk avseende dateringar, organisation och teknik kommer framförallt att publiceras i den populärvetenskapliga publikationen Tjustbygden som utkommer i början på 2012, vilken vänder sig till en större lokalhistoriskt intresserad publik. Många personer har bidragit till föreliggande rapport, men huvudförfattare är: Fredrik Sandberg, Dalarnas museum, Veronica Palm Västerviks Museum/Kalmar läns museum och Nicholas Nilsson på Kalmar Läns Museum. Medförfattare som bidragit genom sina respektive analysrapporter är: Annika Willim, Svante Forenius, Lena Grandin, Erik Ogenhall och Eva Hjärthner-Holdar på GAL, Riksantikvarieämbetet, Ulf Segerström och Anna Berg på SLU samt Jon Karlsson och Richard Bindler på Umeå universitet. Läs mer:RapportenBilagorna